Kan inte fatta att jag är uppe så här tidigt, eller visst uppe kanske jag kan tänka mig, men klar och redo för att gå, min buss går först om 25min. Pappa är inte hemma han åkte iväg någonstan och skulle ha möte, minns inte vart. Och mamma är som vanligt i stockholm och jobbar. Så jag och allan är ensama hemma, vi brukar iaf komma upp, men brukar aldrig hinna fixa mig. Men nu har jag tom gjort det och har tid att bara sitta och lugna ner mig lite innan jag ska iväg till praktiken.

På min rast på praktiken håller jag på att läsa en bok som heter Lycka nu som är skriven av en psykolog och det är en praktisk guide i mindfluness. Igår när jag läste i den fick jag en tankeställare. Det stod att lycka inte är det vi tror det är. Vi brukar ofta tro att vi blir mer lyckliga över att se bra ut, att ha ett bra jobb där man tjänar bra med pengar, att äktenskap gör oss lyckligare. Men engligt boken så blir vi inte lyckligare med längden. Visst kanske just när man fått det där bra jobbet som har relativt bra lön så är man lycklig, men efter en period så är man tillbaka till samma nivå av lycka som innan man fick jobbet. pga att man har vant sig vid situationen. Tror ni att det är så? Jag har funderat och en del av mig tror på det som står i boken, men ändå inerst inne tror jag inte helt på det...