Dock just nu sitter jag och tänker för mycket igen. Gör så ont. Önskar bara att jag en dag kan vara glad och lycklig utan några äckliga tabletter. Hatar också att folk ska påminna mig att ta dom, känner mig som en knarkare. Kanske dags att försöka trappa ner och hitta annan metod till bättre liv.

Dessutom saknar jag min Anna så grymt mycket, enda tjejen som verkligen förstår mig. Ibland är det fan läskigt hur bra hon kan förstå mig. Hon och jag har varit med om typ samma saker. Men det är skönt att veta att jag har henne, någon som jag bara behöver kolla på och som ser vad felet är. Vi behöver inte berätta allt, vi ser på sättet vi är och ser vad problemet är. Du är som jag ♥ Saknar dig!